01. Silverregn
02. Återvänd till mig
03. Uteblivna vi
04. Livet är en cykeltur
05. Försökte tycka om dig
06. Om jag går vid min sida
07. Kvinnan som är jag
08. Låt mig värma din frusna själ
09. Dikt vid havet
10. Och jag älskar dig

Om låtarna:

Silverregn
Silverregn kom till en dag under pandemin. Jag hade försökt börja skriva låtar men upplevt att det väckte för mycket känslor för vad jag orkade hantera. Det hade varit osedvanligt mycket sorg och smärtsamt en tid och jag hade behövt stänga igen mig själv för att orka vidare. Men så kom dagen då jag ville fortsätta spela och skriva trots att redan första ackordet drog igång känslokanalerna. Det råkade sammanfalla med min guddotters födelsedag så jag spelade in första vers och refräng med mitt enkla piano, gav den arbetsnamnet ”Fridas sång” och skickade till henne. Frida kallades Fri-Fri som liten och detta präglade vidare texten. Hon är en fri själ som ofta tar egna vägar utan hänsyn till förväntningar utifrån. Det inspirerade tankarna vidare till alla oss som som for iväg i dagdrömmeri, hade svårt att känna tillhörighet ibland, eller slet med känslor, villkor, identitet, självkänsla och skolan. Småningom inviterade jag min bästa låtskrivarkamrat Andreas Mattsson som skrev färdigt texten utifrån dessa tankar. I denna låt finns invävt våra döttrar, mina syskonbarn, min syster, min mamma, mina vänner och inte minst min egen historia. Den är till alla som känt sig missförstådda i livet, alla som kämpat för friheten att bli sig själva och längtat efter acceptans.

Det kändes därför självklart att bjuda in min guddotter och mina döttrar att köra på låten.

Återvänd till mig
Min svägerska spelade upp en låt av Jens Hult för ett par somrar sen. Hela familjen blev smått besatta av honom efter det. Jag hade missat honom innan och blev glad över en ny svensk favorit. En natt efter nåt gig låg jag i ett bad på ett hotellrum och lyssnade på musik. Fick en impuls och skrev ett dm till Jens på Instagram. Han svarade direkt och blev glad. Några minuter senare hade vi delat nummer och bestämt oss för att ses och skriva en låt ihop. Han kom till mitt kök, tog ner gitarren, vi fann varandra direkt och snart hade vi formulerat refrängen. Sen inviterade vi Andreas Mattsson och hälsade på i hans studio där vi skrev vidare på vers och snackade ihop oss om texten. Andreas jobbade vidare och snart hade vi en färdig låt med ett adderat stick. Den blev också en av de första låtarna vi spelade in på Atlantis. Den utvecklades sedan över tid, bearbetades i ny version och saxsolot med Jonas Kullhammar tillkom.

Uteblivna Vi
Iden kom efter ett Instagram-inlägg jag gjort med en text som slutade ”så jag går runt här och bär på alla uteblivna vi”. En kvinna kommenterade och uppmanade mig att skriva en sång på temat.

En söndag när jag återigen vaknat ensam låg jag och tänkte på hur just söndagar kan förstärka det annars sällsynta tvivel jag har kring valet att få leva utan relation.

Det är nästan bara på söndagar jag saknar att vara ihop med någon.

Den skrevs under ett par dagar och jag föll snabbt för den lite franska valsformen. Jag bjöd även in Andreas Mattsson som har ett magiskt finger med i texten. Han är så bra på bilder och miljö.

Den fick bli titelspår till albumet. Mitt liv är kantat av uteblivna vi’n, ända ifrån föräldrarnas skilsmässa till mina egna uppbrott, eller relationer där vi aldrig riktigt nått varandra.

Livet är en cykeltur
Ola Magnell kom in i mitt liv 1977 med mammas nya kärlek, Thomas, när hans skivsamling adderades till mammas. Mina föräldrar umgicks nära med Olas syster och hennes man. Thomas hade torp nära Olas uppväxtgård utanför Kalmar också. Vi vistades där mycket under uppväxten. Som barn tyckte jag Ola var en dålig sångare med konstiga texter, men som vuxen växte han till en av våra främsta vispoeter i mina ögon. Jag och Ola blev under senare år vänner på facebook. Han skrev på ett sätt som var ovanligt på sociala medier. Hans inlägg var filosofiska, intelligenta och poetiska. Ofta med en humoristisk underton. Det inspirerade mig. Jag berättade för honom om min relation till hans musik, hur vi hört honom på repeat under alla långa bilresor genom Sverige och Europa. Att han, liksom lite ofrivilligt, kommit att prägla mig på djupet. Det roade honom. Han inviterade mig senare att vara gästartist med honom på Södra Teatern i Stockholm, det som blev hans sista konsert.

Hans gitarrist Jonatan Stensson föreslog då att jag skulle sjunga Livet är en cykeltur, men det vågade jag inte. Det blev Höstkänning istället. Min styvfar satt i publiken. Mamma var redan för Alzheimersjuk då, så han gick utan henne för första gången. Stor kväll för mig.

Vi delade ut Olle Adolphsons minnespris postumt följande år. Jag sitter med i prisnämnden och hade lyft Ola en längre tid. Han hann dö innan vi hade prisutdelning.

Att nu spela in en av hans starkaste låtar var en ära och jag är glad att jag väntat tills den fullt ut landat i mig. Få texter har berört mig så starkt och Johan har skapat en avgrundsdjup fond som verkligen låter en ta livets skönhet och förgänglighet på det allvar det förtjänar.

Försökte tycka om dig
En riktig meta-händelse ligger bakom denna låt.

Jag fick ett sms från Marit Bergman en morgon under pandemin. Hon skrev att hon läst mellan raderna på något jag lagt ut på sociala medier och hade tänkt på mig och en text hon skrivit. Jag läste hennes text och kände mig sedd. Blev in inspirerad och gjorde genast en melodi till som jag sjöng in på diktafon i sängen samma morgon. När Marit fick veta det berättade hon att hon redan hade en melodi till låten, som även var inspelad. Ett missförstånd hade alltså lett till en melodi – till en text som inte var tillgänglig. Nu stod jag med en hemlös låt. Jag kom inte vidare med ny text eftersom jag var så fast i Marits, så jag bad Andreas skriva en. När hans text kom hade låten fått ett stick också och berättelsen kändes baserad på samtal vi haft genom åren.

En blandning av slutfaser ur relationer jag haft, fast i Andreas formuleringar. Den hade vi svårt att få till sen, vi gjorde nog tre olika inspelningar innan vi i slutet av perioden gick in en sen kväll hos Johan med Per och Mattias och satte det som blev en av skivans mer utåtriktade låtar.

Om jag går vid min sida
Jag gjorde en tonsättning av Kristina Lugns dikt Om jag går vid min sida. Den melodin sjöng jag in på diktafon en morgon i juni 2018 och mailade genast till Kristina. Hennes svar löd:

”Till dig säger jag: tack!
Jag blir väldigt väldigt glad och stolt om du vill använda mina texter!
Du har känslighet och språksinne och en röst som jag verkligen tycker så mycket om.
Du får använda vad du vill av det jag skriver.
Det kan du få papper på om du vill.
Så har jag aldrig svarat någon annan, så du kan vara säker på mitt klockrena ja!
Det låter fantastiskt fint!
Största möjliga välmening
Kristina”

Det är bland det största som hänt mig.

Johan skrev ett vokal-arr som vi två sjöng in till melodin och basen. Musikaliskt innehåller den min sångarhistoria som dotter till en arrande jazzmusiker och körledarpappa. Texten summerar vad mycket av skivan handlar om: att vara hänvisad till sig själv i livet och hur ensamt det stundom kan vara. Kristina är en av mina starkaste influenser.

Kvinnan som är jag
Låten uppstod vid en flygel i en dirigentloge i Stavanger. Jag hade tid över medan scenen riggades och hittade det drivande riffet och min melodi på den underbara flygeln. Småningom kontaktade jag Martin Hederos som jag varit nyfiken på som kompositör länge. Vi skrev klart den ute i Sikla där han delar studio med Johan. Detta var 2018 och jag hade ingen aning om att jag skulle spendera hur mycket tid som helst i den studion senare. Samma period höll jag på att skapa min föreställning Kvinnan som är jag, och var mitt uppe i att skriva manus och texter. Sent i processen kom jag på att jag ville ha med vår nya låt i showen, som ett summerande soundtrack. Eftersom jag körde fast med texten, när jag hade alldeles för mycket att göra med att öva steppkoreografi och annat, så bad jag Andreas Mattsson om hjälp. Vi ringdes och pratade om barndom, uppväxtmiljöer, livet som Himlen runt hörnet-Lisa, relationer osv.. Några dagar senare kom texten och han hade summerat hela livet, kändes det som. Showen spelade två säsonger på Rival, sen åkte vi ut på turné i början av 2020. Vi hade planerat att ge ut låten när föreställningen skulle bandas för TV. Sen dog min monitortekniker, pandemin kom, showen fick läggas ner, även mamma dog och livet rasade samman några år.

Nu var tiden mogen att spela in den. Det känns fint att den inte behövde begravas med allt annat som dog där. Den förtjänar att leva vidare, precis som jag.

Låt mig värma din frusna själ
I mellanstadiet var jag besatt av Robert Brobergs Zero-platta ”Kvinna eller man”. Jag mimade till Broberg på roliga timmen och spelade hans skiva ofta. Vi gick även och såg hans föreställningar med familjen. Jag fastnade för hans sköra inkännande texter om att inte alltid orka. Det var ovanligt att män skrev så uppriktigt. Jag var smygkär i honom ända från en av hans tidiga singlar från 60-talet ”Jag är kär, äntligen” med B-sidan ”I ett litet hus ska vi bo, du och jag”. Jag ville ha en sån man när jag blev stor. Jag träffade Robert första gången när jag var ung dansare och vi medverkade i en TV inspelning ute på Cirkus. Jag satt och stretchade i trapphuset och han klev över mig, fällde nån kommentar, såg på mig och frågade om jag var medveten om att jag var lik Barbra Streisand. Nej, sa jag, men hon är min idol. Kan du sjunga också? frågade Robert. Ja, de säger det, sa jag. Herregud, sa han då, vart ska DET sluta om du dansar och ser ut sådär också!

Sen garvade han och gick vidare och jag låg kvar i split och var ännu mer övertygad om att han var min drömman. Att vara en frusen själ är inte alltid lätt. Jag har funnit stor tröst i hans låt. Detta är min hyllning till en barndomsidol som präglade mig både som humorist, ordlekande känslomänniska och sångskrivare.

Dikt vid havet
Denna sång av Elisabeth Hermodsson hade vi på skiva i Turids version från hennes LP ”Selma världserövrare”. Den var min mammas favoritlåt och var central hemma under hela min uppväxt.

Jag tror den utgjorde soundtrack till min mammas stora kärlek och passion. Och senare min.

Den har präglat mig både känslomässigt, i text och musikaliskt. Det hörs redan på min skiva Små Rum. korsningen mellan visa, jazz och Joni Mitchell liksom. Jag har länge velat spela in den, men behövde vänta tills jag hade sörjt mamma en tid.

Få låtar har haft lika stor betydelse i mitt liv. Sättet kvinnan här får lov att uttrycka sig om mannen som objekt, i dialogform, på liknande sätt som manliga vispoeter alltid har gjort om kvinnor, det inspirerade mig tidigt. Vår version är en hyllning till Turid också, och musikerna Lasse Englund och BackaHans Eriksson m fl som spelade in den i samma studio, dåvarande Metronome, samma år som jag började skolan 1977.

Och jag älskar dig
Den här översättningen tillkom under en tid när jag plötsligt drabbades av en djup men otillgänglig kärlek. Jag överlevde genom att översätta Don Mc Leans ”And I love you so”. Den är enkel, rättfram och skör. Jag blev mkt stolt när jag fick texten godkänd. Det är en tagning jag aldrig glömmer.